Nya grannar

Jag mäter. Kryper i det risiga fjolårsgräset med stickiga halvhöga buskar i spöregn och mäter. Letar efter låga stolpar nedslagna av Lantmäteriet med inskriptionen: “GRÄNSPUNKT. Skyddad enligt lag.”

För min nya granne har nu rest stommen till sitt hus. Från hans tomtgräns till min skall det vara tio meter. Tio meter av ingenmansland. Tio meter absolut integritetszon.

Det skal till hus han rest ser inte mycket ut för världen. Men det bekymrar mig föga. Det som stör mig är de fönster, riktade som ryska missiler – rakt mot min älskade veranda.

Och jag tänker bygga ett skydd. Ett skydd mot nyfikna ögon, irriterande lyckliga leenden och glatt vinkande.

Det är därför jag, dyblöt in på bara skinnet, mäter och letar medan jag stillsamt nynnar: “Befrielsen är nära. Tiden är nu mogen.” Om och om igen. Och regnet som som sakta letar sig in från nacken ner längs ryggraden gör mig intet.

Jag har hittat en “egendomsstolpe”, kommer snart att hitta den andra och då vet jag exakt var min egen solida kinesiska mur av plank kommer att resas.

Och när den väl är byggd kommer min veranda återigen bli det himmelska torg fylld av evig sol där jag på nytt kan leva ut mina blygsamma böjelser.

För befrielsen är nära.