En dag på landet
En av mina grannar, en i sinnet pigg men i kroppen skör herre i dryga 80-årsåldern, motionerar varje dag genom att gå de cirka hundra meterna ifrån sitt hus till postlådorna.
Den korta promenaden tar sin tid. Han har gåstavar till hjälp för balansens skull och ofta stannar han upp efter varje steg för att ta en liten paus och pusta ut.
Jag möter honom då och då. Vi hälsar och han säger ofta saker som: ”Tror vädret aldrig någonsin varit bättre än idag.”
I morse möttes vi igen. Jag kom ifatt honom bakifrån och eftersom jag vet att han hör illa var jag lite rädd att skrämma livet ur honom – men det ordnade sig.
Vi pratar en stund som vanligt då han plötsligt frågar:
– Vill du ha en kram?
– Ja. Varför inte.
Och där står vi. Två gubbar, på en grusväg vid en rad postlådor, kvart över 8 på morgonen och kramas. Länge.