Gotländsk sticksöm – ett levande kulturarv

På Gotland kallas stickning för sticksöm och stickorna heter sticknålar. Sticksömmen är ett i allra högsta grad levande kulturarv till nytta och glädje för många. Här finns gott om stickade produkter, allt från handstickat i handspunnet garn av ull från egen gård till industriprodukter där bara formgivning och försäljning sker på Gotland. Den som hellre stickar själv kan köpa gotländskt garn i gårdsbutiker, hos ett lokalt spinneri eller i någon av Visbys garnbutiker.

Konsten att sticka kom till Sverige på 1600-talet. Kanske var tekniken känd tidigare på Gotland, eftersom ön länge haft ett handelsutbyte med områden där den var vanlig. Sticksömmen kom att ge goda inkomster till Gotland. De äldsta kända beläggen för att stickade varor såldes från Gotland finns från slutet av 1600-talet i Visby Stora Sjötulls journaler. Under 1700- och 1800-talen vittnar tulljournaler, landshövdingerapporter och andra ekonomiska beskrivningar om att strumpor, tröjor, mössor, vantar och muddar såldes i mängder till fastlandet.

Tröjkällingar och maskinstickerskor

Tröjkällingar kallades gotländska kvinnor som försörjde sig på att sälja stickat till fastlandet. Än idag berättas historier om dessa kvinnor och deras äventyrliga resor över Östersjön. Mest känd är historien om den dramatiska hemresan från Stockholm i början av november 1824, då båten drabbades av storm och drev till Estland. Där blev besättningen kvar i nästan två månader och hemma på Gotland sörjdes de som döda. Men den 22 december kunde de äntligen segla hemåt och kom tillbaka till Fårö på julaftons morgon.

Under andra halvan av 1800-talet avtog handeln med handstickade varor. Istället blev stickmaskiner vanliga i hemmen och då kunde kvinnor sticka på uppdrag åt andra hushåll eller åt ett företag som sålde produkterna vidare. Till Visby kom den första stickmaskinen i slutet av 1870-talet och sedan var det många som försörjde sig som maskinstickerskor i staden.

Hermanna Stengårds samling

I slutet av 1800-talet förekom handstickning endast i liten skala för husbehov på Gotland. Den då unga lärarinnan Hermanna Stengård såg ett kulturarv på väg att försvinna och ville bevara det för kommande generationer. Hon började samla in handstickade föremål och berättelser kring dem. 1925 gav hon ut boken Gotländsk sticksöm med gamla mönster och modeller. Boken har blivit en klassiker för många stickentusiaster och var så efterfrågad att den gavs ut i fakisimil 2014.

Hermanna Stengård var en av de aktiva när Gotlands Hemslöjdsförening bildades 1925. Numera ingår hennes insamlade sticksöm i hemslöjdsföreningens samlingar. Samlingarna är deponerade på Gotlands Museum och där finns de tillgängliga för studier.