Sol, vind och doft av tjära

Under sommarens måndagskvällar brukar det vimla av små fyrkantiga segel utanför Västergarns hamn. Man hör uttryck som ror i lä, bräck med focken, skota hem, utifrån fjärden när båtarna med fladdrande segel går genom vindögat för att lägga sig på en ny bog.

Det är Föreningen Träibatn som är ute och seglar gotlandssnipor så det skummar om stävarna. Västergarn var förr en utskeppningshamn för kalk, men nu tjänar den gamla kalkladan i hamnen som lokal för Föreningen Träibatn som träffas här varje måndag för att segla och ro föreningens gotländska ”männingar” av olika storlek.

Kultur i förändring

Föreningen startades 1977 av Henry Ahlkvist (1917-1996). Han lärde känna det gamla fisket genom far och morfar som hade fisket som levebröd.

Fram till 1800 talets första hälft var fisket lika viktigt som jordbruket för gotländska bönder. Det mesta fisket bedrevs kustnära i enmänningar, som också kallades torskabåt eller garnfiske från de lite större tvåmänningarna. Ibland gick gårdarna samman  kring en storbåt, tremänning, för att bedriva drivgarnsfiske. Begreppen en, två och tremänningar har att göra med hur många man som krävdes ombord. Från mitten av 1800 talet till början av 1900 talet genomgick Gotland  stora förändringar. Myrarna dikades ut, jordruket mekaniserades och blev självbärande. Fisket övergick till motordrivna laxkuttrar och trålare.

Föreningen blev en räddningsinsats

Henry insåg med visst vemod att det kulturarv han vuxit upp med var på utdöende, och ägnade senare delen av sitt liv åt uppmätning av äldre båtar för att kartlägga den gotländska båtbyggar-konsten åt eftervärlden.

Sedan 1977 har föreningen verkat för att sprida kunskap om gotländska allmogebåtar och dess bevarande genom renovering och nytillverkning. Verksamheten handlar också mycket om att kunna segla och ro på traditionellt vis, samt insikten i deras ursprungliga användning inom fisket,

I dag har föreningen runt 180 medlemmar där ett sextiotal är aktiva med såväl båtbygge som segling och rodd.

Hantverk, gemenskap och saltstänkta äventyr

På vintern träffas en blandning av män och kvinnor i Sanda gamla skola för att renovera och tillverka utrustning till båtarna som fendrar, åror och öskar av gammalt snitt.  Numera syr de också segel som likas enligt traditionella metoder. Under senare år har man tagit upp Henry Ahlkvists vision om att bygga nya båtar.

I augusti 2016 sjösattes den stora tremänningen Ran som byggdes i form av en studiecirkel.

Med den har man kunnat utveckla de pedagogiska ambitionerna med att erbjuda nybörjare i allmänhet att få ett första möte med båtar och hav som hör till den gotländska kulturhistorien. Visionen är att så många skolbarn som möjligt skall få uppleva hur det är att färdas i en gotlandssnipa.

Under sommaren genomförs ett varierat program med både kappseglingar och turseglingar.

Men det är gott om spontana utfärder, ty har man en gång känt havets lockelse genom porlande bogvatten vill man ut så ofta det går.

Foto: Lars Karlsson