Ymnighetsgudinnan & den offentliga konsten på Gotland

På Packhusplan står två kvinnor och kliar sig i huvudet. Det är Berit Ångman Svedjemo, Gotlands Museum och Sofie Nordling, Region Gotland, som tillsammans diskuterar vattentryck.

– Den grodan där har ju starkare stråle än de andra. Och ska verkligen vattnet från hornet falla på stenarna? På den här äldre bilden av verket är det mycket bättre fart i allt, menar Berit.

Vattenkonst. En egen genre, som den välkända Ymnighetsgudinnan tillhör. Det har tidigare funnits obekräftade uppgifter om verkets härkomst och upphovsman, men tack vare en förundersökning gjord av konservator Helena Strandberg vet vi nu mer.

Ymnighetsgudinnan är beställd från en katalog! Vattenkonst nr 12, som gjutits från fransmannen Pierre Loysons formgivning. Liknande statyer finns på flera ställen i Sverige. Det var Visby stad som 1899 ville smycka detta vackra lilla torg, i och med att turismen började skjuta fart. Alltså beställdes konstverket (för 1000 kr) och ett stenfundament med bassäng gjordes.

Den gröna färgen tros vara original. Under den här tiden bemålades gjutjärn i ett försök att imitera annan metall, t ex (ärgad) brons. Med tidens tand, väder och vind och lite påväxt så tror konservatorn att det blir så nära original som möjligt.

Restaureringen är en del av ett projekt, Konsten i Världsarvet, som Region Gotland och Länsstyrelsen i Gotlands län finansierar. Klicka här för att läsa mer!

För den som är intresserad finns information om den offentliga utomhuskonsten på Gotland inklusive arbetet med Ymnighetsgudinnan på Region Gotlands hemsida för offentlig konst: offentligkonstgotland.se