Roland Olsson tycker om att roa – och att oroa en smula.
Och att så ett frö.
– När folk åker från Rondo ska de vara glada och nöjda och ha något att prata om på hemvägen. Helst något att fundera på dagen efter också, säger han.

Fjolårets ”Kärrlek och Kirrimoja” lockade många till Gotlandsrevyn. Nyfikenheten är därför stor på årets föreställning ”Vattnet har gått”. Biljettförsäljningen har gått ovanligt bra.
Underhållning, visst. Men revymakare Roland Olsson vill med sina texter röra om lite i den där grytan vi kallar livet.
– Jo, det ska finnas en grund och djup med allt vi gör på scenen. Inte bara trams och flams. Det är lätt att hitta en lokal prägel men det måste finnas en bakgrund, mannen på gatan behöver känna till det vi pratar om på scenen.

Är det något man inte får skämta om?
– Nej, egentligen finns inga gränser men man måste hålla en viss stil. Som journalist är jag van med att den som blir utsatt får möjlighet att svara. Det går ju inte med en revy. Men folk tycker oftast att vi är lite för snälla.
Ingen har efter föreställningen ringt Roland med gråt i rösten, däremot finns det både en och två politiker som undrat ”varför får inte jag vara med, har jag verkligen inte gjort något dumt som platsar i revyn”?

Årets tema ”Vattnet har gått” var tämligen givet. Vattenbristen på Gotland har dominerat nyheterna och påtagligt påverkat gotlänningarnas liv.
– Det var ganska lätt, vattnet berör oss alla. Vi har en relation till vattnet som är så tydlig.
Idéerna får han från tidningsurklipp, en rubrik kan sätta igång en process – som ibland blir ett inslag i revyn.
– Jag får idéer när jag springer, eller gör någonting helt annat. Jag sätter mig inte framför datorn och skriver…jag måste ha en ganska färdig idé när jag sätter mig och skriver. Den kan jag få på vedbacken eller när jag dammsuger.

För att spara sina tankar skriver han ner dem i en liten svart bok han alltid bär med sig. ”Gör jag inte det är det risk att idén är borta när jag kommer hem”.
Det har hänt att han klivit ur sängen i vargtimmen för att skriva ner det som inte får gå förlorat.

Varför ska man komma till Rondo för att titta på ”Vattnet har gått”?
– För att vi bjuder på två timmars genuint närproducerad underhållning som garanterat roar. Vi tar upp det som hänt på Gotland, men även annat. Det är mycket att se på, vi har fin dekor, ett fantastisk ljus genom Ulf Grönhagen och man hör bra, vi har en ljudkille i Stefan Olsson som inte går av för hackor. Han har varit med från början.

Vissa ämnen återkommer, färjetrafiken och Region Gotland till exempel, men Roland vill helst inte bli förutsägbar.
– Vi försöker alltid se sakerna ur ett annan perspektiv än det vanliga. Sen får man låta fantasin spela, allt är inte baserat på verklighet.
Ensemblen är ett tight gäng som jobbat ihop under många år. Tillsammans formar man det publiken får se. Under repetitionerna sker omarbetningar av materialet, somt blir struket annat läggs till.
– Det är ganska högt i tak, det kan vara stor skillnad mellan manus och slutprodukt. Även under spelperioderna gör vi ändringar, säger Roland.

Ny i årets uppsättning är Julia Westberg som kan sjunga, dansa och spela teater.
– Hon kommer även spela på något av sina många konstiga instrument. Julia är egentligen ingen typisk revyartist men hon är så jäkla duktig och kommer med förslag på tolkningar. Hon är en god kraft i revyn.

Vad driver dig?
– Tanken på att det kunde bli lite bättre.
Frågan är om han haft ett bättre år än 2016 – i alla fall vad gäller erkännande. Han tilldelades Povels Penna och Region Gotlands Kulturpris.
– Det är naturligtvis roligt att få uppmärksamhet. Sen kan jag tycka att det finns många andra som är värda att uppmärksammas. Många som jobbar i det tysta, det jag gör är ju så offentligt.

Årets revy är den sista för Roland Olsson, som avvecklar sig själv. Även Gusti Larsson och Pilla Olin gör sin sista revy.
– Det är 20:e året nu, jag är 70 år, känner mig inte slut men vill gärna bestämma själv när jag slutar. Och så har jag mycket annat jag håller på med. Bottarveteatern till exempel.

”Revyn dör aldrig, den kan ta uppehåll med sen kommer den tillbaka”, skrev journalisten, författaren och teatermannen Uno ”Myggan” Ericson.
Roland Olsson skriver under på det:
– Jo, nu är det upp till andra, öppet för nya lösningar, nytt folk och nya krafter.

Premiär 7 januari 2017, skriv upp det. Sven-Bertil och Elvira från ”Kärrlek och Kirrimoja” kommer tillbaka, räkna med det.
Och med tanke på de många sålda biljetterna blir de inte ensamma.

Läs vidare

Mördar-Anders bjuder på skrattfest

Har det hänt på riktigt? Kanske inte. Men det kan ju vara sant ändå. Se till att du sitter stadigt när ridån går upp för den osannolika berättelsen om Mördar-Anders och hans vänner.

Närproducerad underhållning roar

Roland Olsson tycker om att roa – och att oroa en smula. Och att så ett frö. – När folk åker från Rondo ska de vara glada och nöjda och ha något att prata om på hemvägen. Helst något att fundera på dagen efter också, säger han.

Lokalproducerad kultur växer

Kulturen har en självklar plats i bygget av varumärket Gotland och kulturstrateg Catrine Wikström gillar spännvidden.

En konsert kan börja på färjan

Det kan vara en kul tur att ta sig till Gotland. Det kan också vara kultur. Massor av kultur. – Jag tror Gotland har mest kulturproduktion i hela landet, räknat per capita. Det är fullpackat av grejer, bara att välja, säger Dag Franzén, direktör för Gotlandsmusiken.

Alla är vinnare på Kulturens Ö

Det finns 92 kyrkor och tusen anledningar att åka till Gotland. Destination Gotlands Johan Lindvall vill bygga en kulturens ledstång.

Roland Olsson

Ålder: 70 år
Familj: Sambo Kerstin Alvermark. Fyra vuxna barn.
Bor: Villa i Visby

Antingen eller?

Nattuggla – Morgonpigg
Skogsmulle – Stadskille
Strandvilla – Fjällstuga
Instagram – Facebook
Skaldjursplatå – Tournedos
Frank Zappa – Ted Gärdestad
Poesi – Deckare
Tesla – Ford Mustang
Hund – Katt
Gotlandsdricke – Slånbärssaft